One life, one dream

Igår var vi inne på akuten i 5 timmar med mamma, dom trodde att hon hade hjärnblödningar och jag vet inte vad.

Var skit orolig och samtidigt gick tankarna runt och jag var tvungen att plugga samtidigt.

Idag har allt bara gått åt helvete. Har sovit nästan hela dagen. Jag tänker bättre när jag har fått sova mycket.

Jag är seriöst krachad. Varje liten grej gråter jag typ för. Och jag brukar inte gråta för nånting.

Jag är på botten. Och jag vet inte när jag kan ta ut mina vingar igen.

Ni vet när man vill gömma sig i ett mörkt rum och sova i flera dagar och sen när man vaknar så är allt toppen.

Jag som trodde att jag skulle bli glad snart. Jag vet inte hur länge nu jag har varit deppig, men jag vet att jag inte har varit glad på jävligt länge. Jag försöker skratta och le bort allt.

I några minuter kan jag känna mig riktigt glad, sen kommer klumpen i magen tillbaka igen.